tisdag 29 juni 2010

Medberoende - beroende av vad?

Det kallas medberoende, men vad är det man är beroende av? Att vara beroende av någonting ger ett rus av något och en abstinens efter detta när man inte tillför drogen. Vissa beroenden ger kickar och andra ger lugn, men de ger en sinnesförändring.

Det aktiverar vårat belöningssystem i hjärnan, ex:

Dopamin - glädje, spänning, uppåtkick
Serotonin - lugn, behagligt
Noradrenalin - aktivitet, kontroll, uppmärksamhet

Vad är det relationen ger för sorts beroende, och som vi saknar om vi inte får det?

Kan det vara så att omsorgen av en annan person och bekräftelsen vi får leder till att vi känner glädje eller välbehag? Eller att när man lever vid sidan av en person med missbruk känner man verkligen att man lever? Det är hög aktivitet och spänning? Eller att vi är beroende av att försöka ha kontroll? Att hela tiden försöka ligga steget före?

Tankar av boken "Understanding Co-dependency" av Sharon Wegscheider-Cruse & Joseph Cruse

lördag 26 juni 2010

Medberoende vs Möjliggörare?

Nu är jag fundersam...

Har förstått det som att många tolkar medberoende som om att man samtidigt möjliggör ett missbruk.

Min personliga uppfattning är att man kan vara medberoende utan att för den skull vara möjliggörare. Vad säger ni?

söndag 20 juni 2010

Älskar du mig om jag lider för dig?

Det är titeln på en av kapitlen i boken "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood.

Är att vara älskad detsamma som att vara behövd?
"Han/hon behöver mig, då känner jag att jag är älskad"

Och uppoffringarna för att bli älskad kan bli gränslösa.

Tänk om det är en feltolkning?

Framför allt personer som vuxit upp i dysfunktionella familjer kan redan som barn lära sig att lider jag, då är det äkta kärlek. Är det smärtsamt och gör riktigt, riktigt ont. Då älskar jag. Men är det sant? Är det verkligen kärlek eller är det en felinlärning från smärtan i kärleken och relationen till föräldrarna?

Om jag tolkar lidande och smärta som kärlek, då är det naturligtvis lätt att återupprepa det mönstret, och om och om igen söka mig till relationer där jag blir sårad.

Tänk om kärlek inte är detsamma som lidande, smärta och svek? Utan om ömsesidig respekt, tillit och att njuta av varandras närvaro?

lördag 5 juni 2010

Sinnesrobönen

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
 
Sinnesrobönen är en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926. (Wikipedia).
 
Den här bönen kan vara väldigt hjälpsam att meditera och reflektera över som medberoende. Den ger nya perspektiv och insikt om vilka val man gör dagligen.
 
En utmaning kan vara att varje morgon ta några minuter att fundera på denna bön!

tisdag 1 juni 2010

Säg upp dig för en stund!

Här kommer en övning till dem som känner att ni har alldeles för många bollar i luften, för mycket att ta ansvar för och känner att hela världen vilar på era axlar. Säg upp dig en stund! Du bestämmer själv hur länge; 3 timmar, en hel dag eller en hel helg. Gör INGENTING som känns kravfyllt. Inga borden eller måsten. Stäng av mobilen. Åk bort eller stanna hemma om du kan vara ostörd. Det här är din stund. Din vila, för att ta hand om dig själv. Låt omvärlden och alla människorna ta hand om sig själva en stund. Du är inte anträffbar under den här perioden. Möjlighet till reflektion och återhämtning!

Det är du värd!