Gästinlägg av Susanne Perneholm
www.susanneperneholm.se
Hej,
mitt namn är Susanne Perneholm och jag har blivit tillfrågad av Carina att
skriva ett gästinlägg här på hennes blogg. Kort om min bakgrund – uppvuxen i en
dysfunktionell familj, har varit gift med en beroendeperson i tjugotvå år, nu
mera frånskild sen många år, jag är mamma till två fantastiska barn, varav min
dotter tidigt fick problem och negativa konsekvenser på grund av sitt
alkoholintag.
Det
är rent ut sagt ett h-vete att måsta stå och se på när ens älskade dotter sjunker
allt djupare ner i ett alkoholmissbruk och vara helt maktlös inför hennes val.
Jag har många gånger beskrivit det som att tvingas stå bakom en tjock glasruta
och se på när hon håller på att drunkna – utan att kunna springa dit och rädda
henne. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriker och bankar på glasrutan.
Hon ser mig inte, hon vill inte höra eller veta av mig – just då.
Det
finns en sak som har varit viktigt för mig under alla dessa turbulenta år av
oro, rädsla, frustration, desperation och till slut kapitulation. Jag har trots
allt hela tiden förstått att jag måste ta hand om mig själv för att orka
överleva och leva, oavsett min dotters val, dessutom är jag ju mamma till ett
barn till. Min livlina har varit att:
- Sätta upp mål och
ta ut en riktning
- Skapa positiv
energi i mitt liv, göra saker jag gillar och är bra på, äta vettigt och
promenera
- Vara modig
- Be om hjälp när
jag behöver
- Plan för hur jag
hanterar stress och motgångar
- Att verka för att
min dotter skulle välja en behandling
- Ge tid till min
son
- Starka och
kärleksfulla familjeband
- Berätta vad jag
känner och ser – till de som det berörde
- Vara en positiv
förebild för mina barn
Att
ha tydliga mål och en riktning har hjälpt mig att göra val i livet, det har
gett mig trygghet och kraften att söka lösningar. När jag vet vart jag är på
väg blir livet mer uthärdligt när de jobbiga perioderna kommer och jag kan vila
och hämta energi i från tanken och känslan när målen är uppfyllda.
Jag
vill på intet sätt påstå att resan varit eller är, enkel, visst har jag
misströstat, gått ”vilse” och struntat i att göra det jag vet att jag borde,
försökt kontrollera och tröstat mig själv med skräpmat och sötsaker när jag
”misslyckats”. Jag har tyckt synd om mig
själv, skyllt mitt dåliga mående på andra och omständigheter i mitt liv, men,
jag har ända alltid hittat tillbaka till vägen mot mina mål och min riktning.
I
dag är jag tacksam för att min dotter varit nykter i sjutton månader. Jag är
tacksam för att vi har en positiv grund att stå på för att bygga starka och
kärleksfulla relationer. Jag – min dotter och min son.
Livet
är en resa, både med- och motgång - en process
– ständigt under utveckling och
det är mitt ansvar att förhålla mig till det.
Tack
för att just du, tagit dig tid att läsa mitt inlägg. Jag hoppas att jag
inspirerat dig till att plocka fram modet att sätta upp mål i ditt liv och ta
ut en riktning som hjälper dig dit du önskar.