måndag 28 december 2015

Vill du lära dig mer om "medberoende"?


torsdag 24 december 2015

GOD JUL!


måndag 21 december 2015

Get a free copy of the self help manual!

To my readers in other contries!

Im happy to give you a christmas gift! Between 21-25/12 you can download the Self-help manual for relatives to substance abusers as a free e-book at Amazon (Kindle).

Spread it to others who might need it!

And please, if you find it helpful, write a review! I would be so happy!
/Carina

söndag 20 december 2015

Varningssignaler för återfall!

Är du anhörig till en person som nyligen har blivit nykter, men går ständigt runt och är rädd för att denne ska falla tillbaka i sitt beroende?

Du är inte ensam! Faktum är att risken för återfall under de första 12 månaderna är mycket vanlig; cirka 64 procent. Men det är viktigt att veta att det blir bättre med tiden. Efter cirka 3 år av ihållande nykterhet så sjunker återfallsrisken till cirka 14 procent!

Exempel på varningssignaler för att personen är på väg att ta återfall i sitt beroende:

  1. Extrem utmattning på grund av exempelvis överbelastning.
  2. Oärlighet. Personen ljuger om exempelvis vad denne har gjort eller har spenderat sina pengar på.
  3. Överdriven självsäkerhet på hennes/hans förmåga att hålla sig nykter, utan att denne egentligen anstränger sig.
  4. Orimliga förväntningar på hur andra borde tänka eller vara.
  5. Blir ofta aggressiv/arg utan orsak.
  6. Nedstämdhet, vilket kan vara tecken på depression.
  7. Orimligt höga förväntningar på sig själv, vilket ofta leder till besvikelse då denne inte uppnår sina mål.
Om du som anhörig märker av sådana här förändringar hos din närstående: tala lugnt om det för personen och lyssna sedan på vad hon/han har för tankar. Försök att agera innan det är för sent. Personen kan söka professionell hjälp hos exempelvis läkare, terapeuter eller behandlingshem.

Vägen till nykterhet är en lång process, och personen måste arbeta dagligen med sin nykter- och drogfrihet. Det är även viktigt för dig som anhörig att veta att det i slutändan alltid är den beroendes eget ansvar att ta sig ut ur missbruket!

Ta hand om er själva och värna om varandra! 


torsdag 17 december 2015

4 myter om CRAFT för anhöriga

CRAFT (Community Reinforcement Approach and Family Training) är nytt i Sverige. Som så ofta händer när något är nytt och främmande så börjar det florera olika rykten och idéer om detta utan att man riktigt vet vad det handlar om. Här tänkte jag försöka reda ut några av dem!


4 myter och sanningar om CRAFT


Myt 1: CRAFTs sätt att använda belöningar/positiv förstärkning när en person är nykter/drogfri är ytterligare sätt att möjliggöra ett missbruk.


Sanning 1: Att tydligt länka positiva beteenden (som nykterhet/drogfrihet) till positiva konsekvenser ökar sannolikheten att personen vill repeterar det positiva beteendet. Egentligen inte konstigt alls. Om vi får beröm för en god arbetsinsats på jobbet när vi gjort något specifikt ökar sannolikheten att vi med glädje gör den arbetsuppgiften igen. Man kan säga att du möjliggör friskt beteende och det är en bra sak! Om personen däremot är påverkad så ges inga positiva belöningar. 



Myt 2. Ingen går in i behandling förrän de nått sin botten, så att använda CRAFT innan den närstående nått sin botten är där är slöseri med tid.


Sanning 2. Människor går in i behandling när anledningarna att inte missbruka väger tyngre än att missbruka. Ingen vet var botten är, och i värsta fall hinner den vi bryr oss om att dö av drogernas konsekvenserna av missbruket medan man väntar på "botten". Forskning har tydligt visat på att familjemedlemmar kan hjälpa till att påverka den balansen så att personen med missbruk utvecklar tillräckligt med anledningar för att sluta.  Det är aldrig för tidigt att använda strategier som ökar sannolikheten att det ska fungera, istället för tjat, anklaganden och övertalning - som har visat sig inte fungera.



Myt 3.  CRAFT förstärker medberoende

Sanning 3. Tvärtom. Många föräldrar till ungdomar som missbrukar tycker att CRAFT har blivit ett hjälpsamt sätt att minska det som kallas medberoende. Här är några kommentarer föräldrar har om detta:

"För mig som mamma har det blivit lättare, då jag nu tydligt kan sätta mina gränser, men faktiskt prata med henne när jag tycker att det finns fog för det. Det är tydligt för mig nu när det är lönt att ha kontakt, och när det inte är det. Vinsten för mig är att jag lägger ned mindre energi på det icke fungerande och slipper att hela tiden ha dåligt samvete.”

”Jag kan absolut säga att jag blivit mycket mindre medberoende till min son. Oroar mig inte lika mycket. Tjatar inte. Kommunikationen har blir bättre med sonen”


”CRAFT har inte stärkt mitt medbereonde. Tvärtom så har CRAFT givit mig verktyg att tydliggöra bra och mindre bra beteenden och möjlighet att välja när man ska agera och inte - och hur. Vi anhöriga får möjlighet att må bättre, jobba med mänskligare metoder som kan ge våra beroendesjuka en bättre möjlighet att komma tillbaka.”


Myt 4. Om du älskar någon är det elakt att låta denne ta de hemska konsekvenserna av missbruket om man kan hjälpa personen, exempelvis som att låta personen vakna i sin spya eller göra bort sig offentligt osv.

Sanning 4. Missbruk skapar kaos. Det skapar uteblivna jobbdagar, pinsamt beteende bland folk, skadade förhållanden och vårdslöst beteende. När det är en av dina närstående som hamnar i dessa situationer är det väldigt svårt att bara stå bredvid och låta hen lida. Men, att lindra konsekvenserna av missbruket gör bara att personen inte behöver se vilket stort problem det skapar. Detta kan vara den svåraste lektionen i CRAFT. Med undantaget att inte tillåta rent farliga beteenden, låt din älskade själv hantera sina kaos. Det kallas naturliga beteendekonsekvenser och är en kraftfull motivation till att tänka om sina beslut.

Om du har frågor om CRAFT, maila mig gärna!
info@carinabang.se

tisdag 15 december 2015

Välkommen till föreläsning om FMN och CRAFT-programmet 15/2 i Stockholm! 
De första som anmäler sig + en vän/familjemedlem får boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten" av Carina Bång som gåva.


Hoppas vi ses!
/Carina

fredag 11 december 2015

Dagens check!

Hur mår du idag?
Hur känns kroppen och sinnet?
Vad kan du göra idag för att ta hand om dina behov?
Vilka steg kan du ta idag, som leder dig dit du vill i morgon?

Ta hand om dig!
Carina i USA

söndag 6 december 2015

Vad gäller för LVM och orosanmälningar?

Vad innebär LVM? 
En LVM-anmälan skickas till socialtjänsten ifall en person med beroendeproblematik är i akut behov av tvångsvård. Socialtjänsten gör sedan en utredning, och om det visar sig att personens situation är allvarlig (vilket ofta innebär ett livshotande läge) så skickas en ansökan till förvaltningsrätten. I de flesta fall så godkänns denna ansökan och personen tvångsomhändertas.

Viktigt att veta!
Det många inte vet är att en LVM-anmälan endast kan göras av landsting, myndighetspersoner (vilka har regelbunden kontakt med personer med missbruksproblematik) eller läkare. Med andra ord så kan en privatperson (anhörig) i sig inte skicka in en LVM-anmälan. Det man i stället kan göra är att skicka in en orosanmälan till socialtjänsten. Detta är sorgligt, men viktigt att veta, att anmälan ifrån myndigheter väger tyngre.

En socialsekreterare som kontaktade gällande detta uttryckte sig så här:
"Privatpersoner kan göra orosanmälningar som socialtjänsten bör ta och förhoppningsvis också tar på allvar, det är dock ingenting som per automatik leder till att man öppnar LVM-utredning utan det behövs i de allra flesta fall anmälningar från landsting och/eller polis t.ex. Det är ovanligt att man öppnar utredning om LVM när man enbart har orosanmälningar från en anhörig och gör man det är det egentligen inte utifrån den anmälan (eftersom det inte räknas som en lvm-anmälan) utan utifrån att man som egen myndighet ser behov av utredning om tvångsvård."

Vad du som anhörig kan göra
Men, med denna kunskap så kan man som anhörig ta flera vägar. Förutom en orosanmälan så kan man tala med myndigheter, polis eller en läkare. Företrädesvis ska orosanmälan skriftligen, och beskriva på vilket sätt personen utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig fara, löper uppenbar risk att förstöra sitt liv eller kan befaras allvarligt skada sig själv eller någon närstående.  Efter att man skickat orosanmälan skriftligen så kan man följa upp med telefonsamtal. Försök förklara hur allvarlig du anser att situation är. Det kan vara svårt, men kräv att få hjälp och be dem att skicka in en LVM-anmälan! Om dessa bedömer att situationen är akut, att personen i fråga är i behov av tvångsvård, är de skyldiga att genast skicka in en anmälan.

Ge inte upp!
Det är tråkigt att man som anhörig inte alltid blir tagen på allvar. Det är trots allt de anhöriga som känner personen med missbruk och situationen allra bäst. Men ge inte upp. Genom att vara medveten om vad du har för rättigheter och vad samhället har för skyldigheter så har du och din närstående möjlighet att få den hjälp som ni har rätt till.

Längre ned har jag klistrat in mer från lagen om du vill läsa!

Och glöm inte:

Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
Socialtjänstlagen
1 § De i 1 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) angivna målen för samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa enskilda människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet och skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samverkan med den enskilde. Lag (2005:467).
 2 § Vård inom socialtjänsten ges en missbrukare i samförstånd med honom eller henne enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). En missbrukare skall dock beredas vård oberoende av eget samtycke under de förutsättningar som anges i denna lag (tvångsvård).
   För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i socialtjänstlagen, om inte något annat anges i denna lag. Lag (2005:467).
 3 § Tvångsvården skall syfta till att genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att han eller hon kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).


Beredande av vård
4 § Tvångsvård skall beslutas om,
1. någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2. vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och
3. han eller hon till följd av missbruket
a) utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
b) löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c) kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
   Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag. Lag (2005:467).
 5 § Förvaltningsrätten beslutar om beredande av tvångsvård. Lag (2009:800).
 6 § Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt denna lag. Detta skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.
   En läkare skall genast göra anmälan till socialnämnden, om han eller hon i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag och läkaren bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården. Lag (2005:467).
 7 § Socialnämnden skall inleda utredning, när den genom anmälan enligt 6 § eller på något annat sätt har fått kännedom om att det kan finnas skäl att bereda någon tvångsvård.
   Myndigheter som avses i 6 § första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för en sådan utredning. Lag (1994:96).

tisdag 1 december 2015

Syskon till missbrukare – Vems är felet?

När det kommer till beroende så är det lätt att börja fokusera på behandlingshemmets brister, socialtjänsten som inte gjorde det de skulle, den där flickvännen som ”nog inte var så motiverad”, samhällets ansvar och så vidare. Men vi kan aldrig veta av vilken anledning människor slutar eller börjar droga. Sjukdom. Inte sjukdom. Ansvar. Familj. Eget val. Samhälle. Myndigheter. Kultur. Vi kan aldrig veta med säkerhet.



Jag skulle bli tokig om jag började analysera min brors död. Att försöka utröna varför det blev som det blev. Varför han gjorde som han gjorde. Jag skulle bli tokig eftersom det skulle vara en omöjlig uppgift. Kanske hade det blivit annorlunda om han inte hade... om vi bara hade... om socialtjänsten bara kunde... om skolan i tid hade... Kanske, kanske, kanske. Man kan få världens proffsigaste hjälp, och ändå ta ett återfall och dö. Och man kan få uselt bemötande och obefintlig hjälp, men ändå fixa det. Jag säger det igen: vi kan aldrig veta med säkerhet.

Alla tycker så mycket. Om missbruk, beroende, kriminalitet, psykisk ohälsa, förändring, livet. Både professionella och privatpersoner. De har teorier om vad som fungerar, vad som behövs och vad som bara förvärrar allt. Många perspektiv går i linje med varandra, men ibland står de i motsatsförhållande. Så vad förespråkar jag själv? Ingenting. Ingen annan kan veta vad som är bäst för dig, i ditt liv och i dina relationer. Det enda jag vågar mig på att förespråka är att försöka ta så god hand om dig själv som möjligt. Vad det innebär är upp till dig att ta reda på. Det finns inga färdiga svar eller mallar. Både beroende och att vara anhörig är komplicerat och smärtsamt. 
 



1000 tack Frida för att du delat med dig av dina tankar och upplevelser som syskon till en älskad bror med beroendesjukdomen. 


Här kan du läsa mer om hur det är att vara syskon, och om den självbiografi som Frida skriver: www.minbrortogdrogerna.wordpress.com