fredag 14 april 2017

Konsten att förlåta

Många anhöriga till personer som lider av beroendeproblematik utsätts ofta för lögner och svek under tiden personen är aktiv i sitt alkohol- eller droganvändande. Sorgen och ilskan av att en person som står en nära behandlar en illa kan vara svår att leva med. Alla de känslor som uppstår kan efter en längre tid leda till negativa konsekvenser för hälsan, det bryter ner oss både psykiskt och fysiskt. Därför är acceptans och förlåtelse oerhört viktigt för att tillåta sig själv att läka. Men det uppstår ofta förvirring om vad förlåtelse verkligen betyder. Att förlåta innebär inte alltid att vi måste glömma någon annans handlingar eller de skador som de har orsakat, utan mer om att hjälpa sig själv att finna ro. Det innebär att frigöra sig från de återkommande negativa tankarna som tär på oss. 



Negativitet och ilska

Att uttrycka sig i positiva fraser och tänka positiva tankar är någonting som har visat sig vara hjälpsamt, till skillnad från att använda sig av negativa ord och tankar. Negativiteten i hjärnan kommer till slut förvandlas till känslor som blir en del av dig. "Att hålla fast i ilska är giftigt", skrev författaren Mitch Albom. "Den äter på dig inifrån. Vi tror att hat är ett vapen som angriper den personen som skadat oss, men hat är som ett böjt knivblad, och den skada vi gör, den gör vi mot oss själva".

När vi försöker ”förlåta våra fiender," avstår vi önskan om hämnd, den där ständiga känslan av att vi vill att någonting ont ska hända personen som har gjort oss illa. Genom empati skapar vi förståelse och på samma gång sätter vi upp gränser för hur vi vill bli behandlade i framtiden.

Förlåtelse för tidigt

Om vi har blivit svikna är det naturligt att känna smärta. Och, förlåtelse som kommer alldeles för tidigt kan förtrycka den vreden som behövs för förändring och acceptans. Ibland behöver vi få ut vår ilska för att bekräfta vår självrespekt. Ibland behöver man få använda sin ilska för att kunna agera.

Förlåtelse för sent

Om du har undanhållit din förlåtelse alldeles för länge kommer det leda till bitterhet. Många anhöriga är helt upptagna med förbittringen och återskapar de negativa minnena och sveken i deras inre om och om igen, på grund av att de inte vill visa sin ilska utåt. Kanske är man rädd för konflikter, att ens närstående ska upprepa samma beteende eller bli destruktiv och börja dricka/ta droger. Då håller man i stället allting inne. Bitterhet kan försvinna om vi ger oss själva tillåtelse att vara arga och låta känslorna av ilska och sorg flöda.

Konsten att förlåta

Det krävs ofta medveten reflektion, ett beslut, att förlåta och att släppa taget.
 
Reflektera över hur eventuell förbittring och ilska avgränsar ditt liv på ett negativt sätt. Skriv ner om du känner att det hjälper.

Kom ihåg att andras beteende inte är ditt ansvar och när du har gjort det så kan du reflektera över hur du själv kan ha bidragit till situationen som uppstod. Om du misslyckades med att tydligt redogöra för personen vad du hade för förväntningar, krav och gränser, så kanske det finns mer till situationen än vad som ligger på ytan.

Försök att se det från den andra personens synvinkel, försökte han eller hon avsiktligt att skada dig? Eller agerade personen utifrån beroendesjukdomen? Det behöver inte betyda att vi tycker att det finns en ursäkt för personens agerande eller att det är okej att det händer igen, men tydliggör om personen gjorde det medvetet för att vara elak mot just dig, eller om det berodde på någonting annat.

Att lära sig att förlåta sig själv
Ibland kan vi behöva förlåta oss själva, innan vi är redo att förlåta någon annan. Bitterhet och ilska bibehålls ofta för att vi vill undvika att ta ansvar för våra egna handlingar, för den delen som vi själva spelade. I vissa fall har vi ingen del i det som hänt, men om vi har det så är det skönt att ta ansvar för den. Det kan vara svårare att förlåta oss själva än någon annan, men det är avgörande, både för dig och alla parter som är inblandade.

Försoning och acceptans

Och slutligen finns försoningen, som innebär att den andra personen tar ansvar för sina handlingar, gottgör vad den gjort och inte upprepar sitt beteende. Men, försoning behöver inte följa förlåtelse. Kanske uppstår ingen försoning, kanske har vi kommit till acceptans med och erkänt att personen inte kommer att förändras. Genom att göra detta kan vi lägga grunden för acceptans av verkligheten, släppa taget och låta personen själv möta konsekvenserna av sina handlingar. Nyckeln till förlåtelse är att acceptera att din närståendes beteenden är bristfälliga eller negativa. Denna acceptans öppnar upp dörren till din egen utveckling och dina val till hur du vill förhålla dig till situationen.  


Sprid gärna bloggen vidare om du tror att det finns någon annan som kan bli hjälpt av informationen! Du kan även hitta mig på Facebook: Coaching & Motivation Scandinavia AB.

Tack för att ni finns kära läsare, ta hand om er! Ni är viktiga.
/Carina  
 

Inga kommentarer: